Du ville jag skulle lägga detta på bloggen. Hoppas de får folk att förstå....

Det finns nog många anledningar till att du å jag har å haft de tungt, främst är kanske de att vi gör allt tillsammans, de får bli ändring på de, vi får ta upp våra intressen skapa kvalitets tid tillsammans, annat som kan vara jobbigt är all den turbulenta oron kring att vara småbarns förälder, när vår lilla oliv var här hade vi ett ganska ostrukturerat liv, dålig ekonomi, å inte blev det kanske bättre av att bo i husvagn, de var jobbigare än vi ville få de å verka som (ilängden) även om de faktiskt var väldigt mysigt speciellt i början, vi visste ju inte vad som skulle hända, skulle vi skaffa ett boende, eller skulle du jobba månaden ut å sen åka hem, vågade vi satsa på å göra något här nere, Jobbigt var de faktiskt. Vi kan ju faktiskt ha separat ekonomi, vi har ju lgh här i Timrå å Borgen finns kvar, vad e då problemet med det? Du kan jobba här för boende finns ju. Antingen din egen lgh eller husvagnen. Sen i vinter, lär mig köra hund, kanske tillslut nån gång i framtiden att jag lyckas köra helt själv eller till och med lyckas ta med nångäst själv från gården någon helg för min lgh skulle ju vara kvar här ändå .Skulle kanske vara nyttigt, både för dig å mig, dig för att du skulle kunna vara hemma eller göra andra saker å mig för självförtroendets skull. Skulle nog uppskatta hundlivet betydligt mer då å. Sen vårt mål, vart tog det vägen vi hade ju en plan att fara till Krakow, fan om vi kunnat hålla å sett fram emot den. Eller andra tokiga saker som bara du å jag skulle kunna lyckas med.

Vi mårskit jag vet, jag håller på att ta itu med detta nu, psykiatrin du vet, de e inget som ska rinna ut i sanden, jag lovar både dig å främst mig själv de. Jag vill ju leva, jag vill inte ta livet av mig, men jag vet när jag e så ledsen å uppriven känns de så skit. Å jag förstår att du e rädd att jag ska göra de, de e något som får bearbetas, varför göra slut för att jag e sjuk, hjälp mig bli frisk. Dom gånger vi bråkar, martin å johanna har lovat ställa upp i den mån dom kan å vi vill, ska vi inte då prova ta de till oss, ta hjälpen vi kan få av dom. De kan ju vara värt de även om dom e som dom e, men faktiskt har dom ju som lite erfarenhet å så .....

Sen ditt ex. ja de e ju ett problem eller håller på att jobbas fram till att det varit ett problem. E de inte ganska skönt att första steget e taget? Tänk om de tagits tidigare kanske inte denna situation vare lika hård, men dessa problem ska ju snart vara borta. För jag hoppas att de vi sms at bloggat å pratat om är ärligt å uppriktigt även från hennes sida, ifs så tror jag de. Från min e de iaf det. Jag har aldrig i hela mitt liv vare så rädd som ja e nu å har verkligen fått känna att de e så dumt allt jag gjort mot dig, inser att jag måste ta mig i kragen, jag vill bli en god trygg flickvän som kan vara delaktig i att hålla ihop ett förhållande å en familj. Även om man inte ska hålla ihop för barns skull så vill då jag göra allt för både det å för mina känslor till dig. Vi hör ju ihop sa du för någon vecka sedan, än att vi kanske inte e så lika varann i allt men de finns där endel av likheten, knäppheten, bara kanske främst jag låter den komma fram. Vill ju de med. Sen ska vi vara glad att vi haft ett underbart sexliv, fan de har vare bra. Bäst! Visst man har upp å ner gångar i de med men efter så lång tid tillsammans å ändå så bra.    

Sen visst alla vet om detta bråk men varför ska vi skämmas å säga att vi försöker lappa detta, varför skall andra människors åsikter få ta ifrån oss de vi har å de vi kan jobba för? Det är ju ändå vi som känner för varann, å de e jag som ska bli frisk, Jag tror att vi kan få ett bra liv tillsammans med mkt roliga händelser, strävan å passion om vi verkligen ger oss den på de, jag har gjort de iaf. För jag har aldrig vare såhär rädd. Ska jag vara ärlig har jag nog aldrig vare så här säker heller på att jag verkligen vill få detta bra, de e väl därför jag är så envis nu, jag vill å jag vet att vi kan, eller ärligt tänk efter vill du verkligen innerst innerst inne peter ska jag ge upp? Peter vi saknas, du å jag. Å du ....JAG kommer då aldrig förbjuda dig att runka titta på porrfilm eller köpa dig en porrtidning. Men de vet du redan :-)

Så nu kanske endel kan gotta sig andra kanske kan finnas till hands å stötta hur som helst så försöker vi finna en väg att ta oss igenom detta. Hoppas människor förstår hur jobbigt sånt här kan vara, Vi ska prova vara starka iaf. å få detta förhållande att funka.


Kommentarer
Postat av: Maria

Hej gumman!

KLART ni kan fixa det!
Ni/du har ju en plan att försöka, det räcker långt.
Så länge man kan prata med varandra finns hoppet =)

*kram* /Maria

2007-10-25 @ 08:37:20
URL: http://denlillafamiljen.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0